Shiro

Matte och husse är jättedåliga på att uppdatera min blog... Det kändes som om musten gick ur oss när Tula lämnade oss och jag var så olycklig. Inte för att Tula var så rolig att busa med, men hon fanns där med oss jämt och saknaden efter henne blev mycket större än någon kunnat ana...

Man vill kunna gå vidare, få ett avslut och matte är så besviken på sin veterinär. Vi bad om enskild kremering och ännu efter fem månader så har vi inte fått tillbaka askan. Ska det behöva ta så lång tid?

Det har hänt lite roliga saker också! Jag har fått en ny kompis Hon heter Russin och är en skepparkatt! Jag trodde väl aldrig att en katt skulle vara något för mig (och det trodde nog inte resten av familjen heller...) men hon är faktiskt riktigt trevlig!

Jag kommer att berätta lite om henne nästa gång och så måste jag ju berätta om min och husses nya hobby!

Ses snart!

Min bästis här hemma har fått vandra över till de gröna ängarna på andra sidan. Hon hade känt sig gammal och trött en längre tid och hennes mage ville inte fungera som den skulle. Matte såg i hennes ögon att hon inte orkade mera...

Så vi gjorde det som är så svårt för alla som har en trogen följeslagare... Vi åkte till mattes kompis som är veterinär. Hon bor på landet och Tula älskade att vara där. Tula njöt av att få åka bil och väl framme så skuttade hon iväg på den rundan hon så många gånger fått gå. Hon orkade inte hela sträckan så vi gick tillbaka och Tula var så glad att få träffa Linda och hennes familj... Hon rullade sig i gräset och njöt, fick ett grisöra att tugga på... Hon var så lycklig just då... Vi satte oss tillsammans med henne i gräset och Linda gav henne en lugnande spruta, hon blev så trött, så trött... vi smekte henne och kramade om henne, viskade hur mycket vi höll av henne... Hon fick en spruta till och sedan var det över. Så lugnt och fint...

Matte minns med glädje alla roliga äventyr hon haft med Tula. Alla roliga tävlingar och stunder i skogen... Hon var en trogen vän, som alltid ville vara till lags. De sista åren levde hon ett stilla pensionärsliv men det trivdes Tula med också. Hon älskade att få vara med sin familj, hon älskade alla som älskade henne...

Jag saknar min gammeltant - fast hon inte ville leka med mig så ofta. Hon var så rolig att skoja med och hon höll koll på mina mattider för hon ville aldrig missa en måltid. Det är inte lika roligt att äta längre...

Idag tog matte och husse med mig till Bunketorp på en liten promenad. Som vanligt går ju matte och husse i slowmotion och jag var ju tvungen att gå kopplad . Efter en stund kom vi fram till en liten sjö och där jag tll slut fick den frihet jag förtjänar! .

Jag snokade runt lite bland bloggarna här och då läste jag att ens namn tydligen betyder något. Om man ser på Cerberus t ex. så betyder hans namn Dödsrikets vakthund. Coolt! Eller Ciarán - det betyder Little dark one. Schysst namn!

Så jag bad matte kolla upp mitt namn då. Shiro. Man hör ju på klangen att det betyder något speciellt... som Snabb som vinden... eller Snyggast i stan... Coolast på gatan... Men... Alltså hur mycket matte än letar så beyder mitt namn bara... Vit. Vafan! Jag är ju beige!!!

Alltså, matte ursäktar ju namnet med att hon precis läst sagan om klanen Otori. Där var det en snickare (hur coolt var det då?!?) som hette Shiro. Tack för den, matte!

Egentligen då, så heter jag Thunderball. Smaragdens Thunderball. Åskbollen! Det ni!

För det är min födelsedag! Matte och husse kan inte fatta vad fort tiden har gått och nu är jag en stor kille! Jag fick en jättelajbans leksak! Den är hur kul som helst och jag har lekt med den jättelänge!